Fakta om första generationens Camaro 1967 – 1969

Den första generationen Camaro såldes som 1967-1969 års modell och fanns både som hardtop och cabriolet. Bilen gick att beställa med ett flertal utrustningspaket, varav det kanske mest kända är Camaro Z28. Ett annat var Camaro SS (Super Sport). RS-paketet (Rally Sport) var mer av ett ”stylingkit” och gick att kombinera med såväl Z28 som SS.

När Camaro presenterades var en GM-policy att bilen inte fick ha motorer med större slagvolym än 400 kubiktum (6,6 l). Detta medförde att Camaro effektmässigt inte kunde matcha konkurrenteren Ford Mustang och Plymouth Barracuda, eftersom varken Ford eller Chrysler hade någon sådan begränsning. Don Yenko anade dock en marknad för en mycket potent Camaro, och fann ett sätt att kringgå GM:s slagvolymspolicy. Detta medförde att Yenko kunde börja sälja Yenko Camaro utrustade med en mycket kraftfull motor på 427 kubiktum (7,0 l).

Trots att GM hade fått tag i en Mustang 1964 1/2 redan före lanseringen kunde de inte ana vilken framgång bilen skulle bli. Det tog därför fyra månader innan GM ens tog beslut om att bygga en egen utmanare, Chevrolet Camaro. Som tur var hade Chevrolets tekniker en hel del bra utgångsmaterial att utgå från redan från början, vilket kortade ner startsträckan till färdig bil. Förutom utställningsbilen Super Nova 1964 och utvecklingsarbetet för den nya Chevy II kunde teamet också dra lärdom av tester på Mustangen. Chevrolets svar presenterades torsdagen den 29 september 1966 med slogan “Camaro, the car of today”. I lanseringsreklamen visas hur en Camaro kommer upp ur en rykande vulkan!

Konstruktionen var ny med en separat framram och självbärande kaross bak. Tillsammans med en lång tillvalslista och olika modeller kunde varje kund beställa en personifierad bil. Standardmodellen kunde fås både som Sport Coupé och cabriolet och basmotorerna var en 230-kubiks standard rak L6-motor och 327-hästars V8-motor.

På motorsidan fanns allt från 130 hästars rak 6-cylindrig motor till big-block V8 på 375 hk/396 kubik. De allra flesta köparna nöjde sig med 327-motorn eller den helt nya 295 hk/350-motorn (Super Sport 350). Ryktet att Camaron var en utmärkt för dragracing gjorde att big block-Camaros dök upp hos de flesta stora teamen, bland andra Bill ”Grumpy” Jenkins som vann det mesta i Super Stock-klassen. Ett antal prestandaorienterade återförsäljare som Dana, Nickey och Yenko skapade även egna legender genom att montera trimmade 427-motorer i nya Camaros. Dessa bilar är extremt eftertraktade och sällsynta idag.

Chevrolet själva tog fram en fabrikstrimmad modell som fick beteckningen Z28 efter beställningskoden. Tillvalet Z28 gick att köpa för var man och kvinna men hade tagits fram som ett Special Performance Package och hade en 290 hästars V8-motor på 302 kubik. Sanningen var att motorerna låg närmre 490 hk men på grund av försäkringspremierna skrev siffran ner till 290 hk. Z28 togs fram för att tävla i Trans Am-cupen, som var en nystartad biltävling. Två obligatoriska tillval på Z28 var Muncie 4-växlad manuell och servoskivbromsar fram. Headers var ett fabrikstillval som levererades i bagageutrymmet och kunde monterades av återförsäljaren. Även crossraminsug med dubbla fyrportsförgasare gick att få till men då gick bilen knappt att köra i trafik. Dessa var framtagna för att utrustningen skulle vara laglig att använda i TA-cupen som krävde ”originalutrustning”.

Åren 1967 och 1969 hyllades Camaro som Pace Car, det vill säga att vara startbil till tävlingsbilarna i den prestigefulla Indianapolis 500-tävlingen. Även om Chevrolet annonserade att Camaron blivit vald till Pace Car 1967 så lät man aldrig tillverka några Pace Car-replikor som man gjorde två år senare, 1969. 1967 byggde Chevrolet dock ett antal cabbar som hade RS- och SS-paketen och som utseendemässigt var utrustade precis som den Pace Car-bil som kördes på banan med vit lack, blåa Z28-fält och blå inredning. Hur många som tillverkades är oklart. Att det var minst 131 stycken vet man men mer eller mindre kvalificerade uppskattningarna anger upp till åtminstone 350 bilar, andra gissar på över 600 stycken.

Även 1969 kunde Chevrolet ståta med en Camaro som Pace Car. Den här gången byggde Chevrolet 3 674 replikor för att varje återförsäljare skulle kunna visa upp sitt eget exemplar i utställningshallarna. Alla lackades i vitt med orange Z28 ränder på huv och bagagelucka och hade orange inredning. Många av dessa bilar finns idag i Sverige. Både 1967 och 1969 var det endast cabrioleter med RS/SS utrustning som bilarna baserades.

Förutom bilarna har vissa tillbehör blivit värdefulla samlarobjekt med tiden. Ett är Crossram-insuget som egentligen inte var något tillval från fabrik utan bara kunde beställas hos återförsäljaren via reservdelskatalogen. Med ett pris på 500 dollar (1/5 av vad en hel bil kostade) blev det inte många sålda och det var inte gjort för att fungera under 3 000 rpm. Dessutom upphörde bilgarantin att gälla ifall du ändå monterade det. Crossram var främst ett tillval för racingteamen. 1969 kom ett annat sällsynt tillval, JL8 som innebär skivbromsar på alla fyra hjulen. Även detta tillval kan man tacka Trans Am-cupen för. Helt ny 1969 var också ZL2-huven den så kallade Cowl Induction-huven som blev ett tillval för SS och Z/28. Värt att nämna är också de specialmodeller som togs fram. Att stoppa i större motorer skapade klassiker som ZL1-modellen som fortfarande lever kvar i nya Camaros. Dessa motorstarka Camaros kunde bara beställas genom en så kallad ”Central Office Production Order” (COPO). L72 var en 427-motor på 425 hk och ZL1 en 427-motor med 430 hk helt i aluminium. Med balansering och headers gav motorerna en bra bit över 450 hk respektive 600 hk. Motorerna kunde bara fås med basmodellen eftersom de var tänkta som rena dragracingbilar.

Camaro 1967

Känns lättast igen på dörrarnas ventilationsrutor och att i standardgrillen sitter runda parkeringsljus/blinkers. Det är framför allt bakvagnen som är unik för 1967. Båda stötdämparna sitter monterade bakom bakaxeln med enkelblad, vilket ställde till problem vid acceleration och hårda inbromsningar. Kraftigt hoppande bakaxel fick lösas med ett särskilt stag på höger sida som monterades på insidan av rambenet och i högra bakaxelröret.

Camaro 1968

Utseendemässigt är 1968 lik 1967. Några undantag är att ett nytt ventilationssystem (Astro ventilation) introducerades vilket innebar att de små ventilationsrutorna på dörrarna försvann. På motorsidan kom ett par nyheter, L34- och L89-motorerna gjorde entré på SS 396. L34:an var på 350 hk och L89:an angavs till 375 hk och hade med aluminiumtoppar.
Undersidan hade nu bladfjäderpaket och stötdämparen på höger sida hade nedre fäste placerat framför bakaxeln vilket tog bort problemen med hjulhopp. Fortfarande var dock enkla bladfjädrar standard vilket i praktiken innebar att det var endast 12-bultade axlarna som hade bladfjäderpaket.

Camaro 1969

Under 1969 slogs försäljningsrekord eftersom modellåret förlängdes till november på grund av att 1970 års helt nya modell var försenad. 1969 fick en uppdaterad design med ett mer aggressivt utseende och kantigare former på hjulhusen. Instrumentbrädan var ny med bland annat rektangulära mätare.
Motoralternativen var fler än någonsin och innebar hela 14 motorer att välja på. De två stora nyheterna var L72 och ZL1-motorerna. Dessutom fick Camaro än en gång stoltsera som Pace Car.

I de många tillbehörens värld är det inte alltid lätt att särskilja Camaro-modellerna åt. Detta är i korthet de vanligaste varianterna och främsta kännetecknen åren 1967-1969.

Rally Sport (RS)

Valde du tillvalet RPO Z22 fick du en Rally Sport-modell med bland annat heltäckande svart grill med luckor för strålkastarna, RS-emblem och bakljus med helröda glas. Backljusen monterade nedanför stötfångaren.

Super Sport (SS)

Super Sport innebar kraftigare motorer på antingen 350 eller 396 kubik. SS-modellen var också utrustad med en unik motorhuv med upphöjning och simulerade luftintag och så kallad Bumble Bee-stripe runt fronten samt SS-emblem. 1969 erbjöds cowl-induction huven på SS och Z28.

Rally Sport/Super Sport

Det gick även att kombinera både RS- och SS-paketen, då fick bilen det tuffare RS-utseendet med bland annat heltäckt grill fram OCH kraftigare motoralternativ. Sådana bilar har SS-emblem och är det bästa från båda modellerna.

Pace Car 1967 och 1969

Åren 1967 och 1969 valdes Camaro till Pace car. Pace car 1967 baseras på RS/SS-modellen, är vitlackad med blå stripes och blå inredning samt vit cab. 1969 var bilarna vitlackerade med orange strips och orange inredning och vit cab. Alla Pace cars 1967 och 1969 är cabrioleter.

Camaro Z-28

Z28, är ett Special Performance Package med en 290 hästars V8-motor på 302 kubik. De två breda ränderna över huv och bagagelucka är unika för Z28 (och Pace Car-bilarna 1967 och 1969). Två obligatoriska tillval på Z28 var Muncie 4-växlad manuell och servoskivbromsar fram. Cowl Induction-huv var ett tillval. Precis som med SS kunde även Z28 kombineras med Style Trim och Rally Sport-paketet.