Del 5 Körtest Camaro 1997

Drygt 300 mil hann Camaron rulla sedan importen i april till hösten 2011 då vi rev motorn. Efter flera års törnrosasömn var bilen besiktigad igen i januari 2017. Vi tar i denna artikel ett hopp framåt i tiden för att summera sex års upplevelser så här långt.

Ja, jag erkänner, efter att ha ägt de flesta generationer och modeller av Camaro under cirka 40 år är jag partiskt. Redan sedan första Camaron köptes 1981 har jag alltid uppskattat Chevrolets pony car. Lätt att meka med, en av världens bästa motorer och underbar formgivning. Dessutom med plats för baksätespassagerare (visserligen trångt därbak men ändå) men att jämföra en Camaro 1997 med de tidigare modellerna är inte helt enkelt. Från början var Camaro en billig konstruktion medan fjärde generationens Camaro (1993-2002) är mer påkostad vad gäller både utrustning och elektronik. Något som ger fördelar och nackdelar – krångligare teknik och mer som kan gå sönder – å andra sidan innebär det en bil som rullar än mer bekvämt, billigt och säkert.

Mycket arbete hade lagts ner på säkerheten för fjärde generationen. Från att tidigare haft ett ganska dåligt rykte hade GM nu tagit fram till en Camaro som gav bättre betyg i krocktesterna, bland annat genom att montera dubbla krockkuddar, ABS bromsar, H4-strålkastare, intervalltorkare och kuggstångsstyrning. På bekvämlighetssidan finns tiltratt, färgade rutor, sportbackspeglar, dubbla läslampor i inre backspegel, extra skyddsmattor fram och mätarpaket på alla Camaros. Komforten i en senare Camaro är överlägsen alla tidigare generationer. Och formgivningen ska vi inte tala om – kan något bli vackrare? Nytt från och med 1993 är att karossen till stor del består av av kompositmaterial och endast bakskärmar och huv är i plåt. Allt för minskad vikt och risk för rost, bucklor samt att få lägre tillverkningskostnader.

Manuellt ett måste

Vad mer? Manuell växellåda! Den som inte provat att köra manuellt i en Camaro har missat något. Det dröjde därför inte många mil förrän vi lärt oss uppskatta den sexväxlade Borg & Warner T56 som bilen är utrustad med. En bil med råstyrka och amerikanskt sportig utstrålning måste bara köras manuellt. Cabben, får vi inte heller glömma! Att en sommardag med en knapptryckning fälla ner taket, varva upp motorn och gasa iväg med vinden i håret är så nära frihet man kan komma. Att den moderna 350 LT1-motorn dessutom tillåter såväl motorvägskörning som att såväl glida fram på mindre slingriga vägar innebär att du får det bästa av två världar!

Många tillval

Vem kan önska mer? Ganska många. Därför har alltid Camaro gått att beställa med åtskilliga tillbehör. Tanken är att erbjuda en billig basversion som ungdomar har råd med (i USA är det vanligt att familjen ger sina barn en ny bil som studentpresent). Som komplement går det för den som önskar att mer än dubbla priset genom att välja bland olika modeller och tillbehör. Ett nytt tillval för Z28 1997 var RPO Z4C ”30th Anniversary Package” som vår bil är utrustad med. Tillvalet togs fram av Chevrolet för att fira Camarons 30-års jubileum och innebär ett helt paket med extra tillbehör för utom det mesta som redan fanns hade dessa bilar unik vit lack (även på aluminiumfälgarna) med två breda orange stripes över motorhuv, baklucka och tak. På cabversionen erbjöds istället vit vinyltak utan orange ränder på cabben. RPO Z4C ”30th Anniversary Package” ska med andra ord inte förväxlas med jubileumsloggan i framstolarna som alla Camaros hade 1997.

I jubileumsmodellen monterades en speciell houndstooth-inredning i svartvitt tyg och vitt läder men som tillval gick det att välja helvita skinnstolar och baksäte. Tanken med vit lack och inredning var att påminna om den Pace Car modell som tillverkats 1969. Alla jubileumsbilar 1997 har ”30th Anniversary” broderat på nackstöd, baksäte och golvmattor. Jubileumspaketet kunde endast beställas tillsammans med Camaro Z28- eller SS-modellerna och till skillnad från vad många tror är inte alla Camaro 1997 jubileumsbilar. Av 31 526 tillverkade Camaro Z28 är det endast 3 352 stycken som beställdes med RPO Z4C ”30th Anniversary Package”. En serie på 957 stycken SS Camaros byggdes också med jubileumspaket varav 108 st med Corvette LT4-motor, övriga är utrustade med LT1-motor. Just vår bil med manuell sexväxlad låda (T-56) och cab tillverkades det bara 175 stycke av!

Att köra Camaro 1997

Ok nog snackat. Hur har bilen varit att köra då? När du öppnat den LÅNGA dörren och glidit ner i förarstolen i vitt skinn – för man glider verkligen ner eftersom bilen är så låg – känns som en mäktigt upplevelse. Framför dig har du en bred instrumentbräda med hastighetsmätare och varvräknare i centrum och en lutning på vindrutan som endast kan fås på Lamborghini Diablo också. Nudda vid nyckeln och den slumrande V8-motorn, en LT1 på 5,7 liter (350 cubik) med 285 hästar, vaknar till liv med det rätta ljudet ur de båda avgasrören med kromade rektangulära slutrör. I en Camaro är det måste med V8-motor, allting annat känns fel.

Allt mekaniskt i bilen är härligt amerikanskt grovt och kraftfullt. Lägg högerhanden på växelspaksknoppen som är modell tennisboll i svart skinn så förstår du. Tryck i ettan på den sexväxlade manuella T56-lådan och upp med den lagom tungtrampade kopplingen. Vi rullar den första stunden i stan och värmer upp motorn. Bilen lunkar tjänstvilligt fram på tomgång ungefär som ett yrvaket urtidsmonster som släppts ut och signalerar att under huven finns resurser som vill komma loss. Den nercabbade Camaron med kritvit lack och fartfyllda orange ränder på huv och baklucka väcker avundsjuka blickar från våra medtrafikanter.

Tidsmaskin med resurser

När köerna tunnar ut och det blir motorväg är det som att släppa loss en rymdraket när motorn varvas upp och gaspedalen trycks i botten. Vi pressas bak mot bilens ryggstöd. I med trean, varvräknaren rusar snabbt upp. Fyran och femman samma sak. Överväxeln sexan har också gott gry i sig och nålen på hastighetsmätaren fortsätter att öka. Ändå uppför bilen sig precis som den förväntas göra. Vi kör med cabben nedfälld och i hastigheter över 100 blir vindbruset högt och överröstar V8-mullret. Den kraftigt vinklade vindrutan lämnar inte mycket till överst för långväxta, som hamnar med huvudet i överkant att rutan. Vid 100 km/h och sexans växel ligger motorvarvet på strax över tomgång, 1300 varv.

Av motorvägen efter några mil och in på lite slingriga vägar. Till och med i kurvtagningen på småvägarna känns Camaron förvånansvärt stabil – vilket annars är jänkebilars akilleshäl. Tveklöst har Chevrolet lyckats bygga en Camaro som gör heder åt märket. Vår bil har gått drygt 25 000 mil och är 14 år, vilket är ganska mycket och något som märks ibland på fjädring och stötdämpare. Även om dämparna är av nyare datum förekommer en del gnissel i bussningarna när bilen pressas.

På det hela är det en fantastisk upplevelse att ratta en Camaro 1997 även om milen satt sina spår. OK, lite mer kvalité och påkostad inredning hade inte varit fel. Men den fyller sin funktion fullt ut. Och en Camaro är inte byggd för att vara lyxbil utan en körmaskin för ”bad boys”. När man sätter sig i en Camaro 1997 Z28 växer hornen ut och bilen förvandlas till en tidsmaskin där ingen blir äldre än 20 år.

Arbetsmässigt

Camaro har en bra grundkonstruktion men som du kan läsa i de separata artiklarna har vi fått utföra en del arbete. Det största jobbet var motorrenoveringen till följd av att kylarvattnet läckte in i cylindrarna via rostiga topplockspackningar. Egentligen hade det kanske räckt med att byta topplockspackningar men vi valde att gå hela vägen med en komplett motorrenovering. Större arbeten har även byte till ny cabb och inredning av säte varit. Den speciella pajfördelaren som heter optispark och är placerad under vattenpumpen på motorns framsida har skapat en del problem men byte till ny fördelare löste saken. I övrigt har bilen trots sin ålder rullat många härliga och problemfria mil.

Läs nästa avsnitt